Hej!
Matte har börjat en räddningshundskurs med mig. Oh! vad vi tycker det är roligt, matte tycker att det är så kul så att hon står och hoppar jämfota och skriker. -Vad hon skriker? Vem bryr sig! Jag har fullt upp med att leta efter gömda människor och då kan jag inte koncentrera mig på henne också, det måste ni förstå.
Att leta efter folk är krävande, ibland skall man leta över ganska stora ytor och då gäller det att vara snabb. Så fort jag hittat en figurant (dom som gömmer sig) och försäkrat mig om att vederbörande lever, ger mig beröm och inte tänker försöka smita (ibland tar jag en vante eller keps, den vill dom oftast ha med sig hem) så störtar jag vidare in i området. Och det är oftast då som matte tycker det är så roligt. Tänk att hon tycker det är lika roligt varje gång jag letar, det känns bra att äntligen ha hittat något där jag och matte kan jobba ihop.
Det börjar bli lite bekymmersamt att få ihop figuranter. När det är min tur så hittar folk fläckar på kläderna som dom bara måste ta bort eller så har dom glömt något i bilen eller någonting annat som gör att dom inte kan figurera. Matte säger att det beror på dom blåtiror och fläskläppar som figuranterna får när jag kommer. Men snälla någon! Jag tycker faktiskt det är viktigt att figuranten är säker på att jag har hittat vederbörande så att det inte blir några missförstånd.
Det är så att vi hundar får beröm när vi hittar en figurant och figuranten skall vara passiv tills det är säkert att dom är hittade. Hur skulle det se ut om man blev belönad innan man verkligen hittat figuranten, man kanske bara är väldigt nära. När jag har hittat en figurant så råder det inga tvivel, för figuranten ger sig tydligt tillkänna och även matte får klart besked på att jag har hittat. Själv tycker jag att min metod är väldigt bra. Och jag är övertygad om att dom övriga så småningom kommer att inse hur bra den är. Ha en bra sommar!