Oj, oj, oj! Ni har missat något!
Jag viste inte att ett MH kunde vara så roligt. Uppfödaren som för övrigt vet att det är meningslöst att försöka sälja valp i denna del av landet, ringde matte och ville att hon skulle åta sig avståndsleken på ett MH för en av valpkullarna. Matte var lite tveksam, men efter mycket övertalning så ställde hon upp.
Och så bar det iväg till Kalmar. Vi kommer dit på torsdag och lastar in oss i klubbstugan. På fredag är det spår eller sök, matte väljer sök. Och på lördagen är det så dags för MH, matte får då reda på att hon även kommer att behövas som spöke på eftermiddagen, Sven som tog hand om söket tittar på matte vänder sig till uppfödaren och frågar ”men varför måste hon ha dräkt på sig om hon ska spöka”. Matte såg INTE glad ut, själv har jag full förståelse över hans undran.
Efter att banan och allt var kollat så var det då dags för matte att börja leka. Jag låg inne i klubbstugan med syrran och hade det mysigt. Efter tredje hunden kommer matte in från ösregnet och gnäller över att det var jobbigare än hon trodde. Sven står och vänder och vrider på ett lakan, tittar på matte och frågar, ska du verkligen behöva ha det här på dig!. Matte blänger ilsket och går ut igen. Hon skulle bara hört hur gott han skrattade när hon gick.
Efter ytterligare tre hundar kommer matte och övriga in för lunch, och matte gnäller åter och går även något ostadigt. Efter att ha ätit och klappat om mig så försvann hon ut igen. Efter ytterligare fyra hundar kommer alla tillbaka och nu är det synd att påstå att matte går, stapplar är nog mer riktigt. Sven påpekar att matte antagligen hade varit mer skrämmande utan förklädnad, denna gången orkar matte knappt att kasta ett elakt öga.
Nästa dag är det samling kl. 09:00 för gemensam resa in till sök och spår skogarna, och eftersom matte på fredagen sa sig vilja vara med på söket så tänkte inte Sven låta henne slippa undan med någon så dålig ursäkt som ont i benen. Synd att syrran och hennes matte hade åkt hem kvällen innan, det skulle vara kul att ha ett vittne till mattes otaliga försök att ta sig upp från luftmadrassen. Jag gjorde vad jag kunde för att försöka hjälpa henne upp, men varje gång ramlade hon skrikande tillbaka på madrassen, hon var jätte rolig!. Det slutade med att hon stod på alla fyra på golvet och muttrade någonting om att aldrig mer göra detta och stanna hemma. Jag blev lite orolig att hon kanske skulle vägra att åka till skogen, så jag satte mig ner och tittade glatt på henne, efter mycket stönande och skrikande så kom hon upp.
Ni vet när man är så där riktigt bajsnödig så att man knäar med bakbenen men inte hittat den rätta platsen att sätta sig på, så såg matte ut när hon försökte ta sig fram. När vi kommer ut på parkeringen står Sven och dom övriga där, alla ler stort och undrar hur det är med mattes ben. Matte försöker att le och säger att, jag åker med ut men jag tänker INTE vara figurant. Jag kan förstå henne eftersom figuranten ibland får springa ut och gömma sig.
Väl i skogen blir det riktigt trevligt, det är en hel del fördelar med en matte som inte kan springa, gissa om jag hade kul. Det är inte så långt mellan kommungränserna i Kalmar. Så småningom blev det dom andra hundarnas tur, men inte var det roliga över för det. När en hund befinner sig ute i sökrutan vänder sig Sven om pekar på matte och pekar in i skogen och säger ”figurant ut där MED SPRÅNG” när en hund är ute så gäller det att vara snabb, och så får man ju inte förstöra letandet. Så det var bara för matte att ta i så mycket det gick för att komma ut fort nog. Men det var ett väldans muttrande på henne och jag tror inte att hon tänkte några trevliga tankar om Sven just då. Själv hade jag en väldigt trevlig helg och lärde mig en hel del. Så tack ni som var där! Vi ses.