Så kom då äntligen dagen då det var dags att hämta hem Azka. Som i stamtavlan heter:
Riesen Artics Amazing Grace
Jag tog bussen till jobbet denna morgon den 10/8 och jag fick Marie (hon som jag önskade att jag hade glömt på båten förra gången jag var i Norge) att köra mig ner till busshållplatsen. Efter arbetsdagens slut kom min pappa och hämtade mig, sedan körde vi upp till paradiset i Värmland och sov över där till lördag. På lördag morgon reser vi vidare till Oslo och Gardemoens flygplats. Och snart sitter jag på flyget på väg till Trondheim Min pappa har nu ca:6 timmar att ”roa” sig på innan jag är tillbaka igen. (Med svensk korsordstidning och Norskt kaffe kommer man långt) På flygplatsen i Trondheim blir jag mött av Börje och det visar sig att en bror till Azka som skall bo strax utanför Oslo kommer att åka med samma flyg som mig tillbaka. Väl framme hos dom blir jag mött av ett antal glada Riesen och jag blir lotsad genom gänget och ut till verandan där mamma Maruschka är med sina småttingar. Åh! Vilken känsla att få lyfta upp detta lilla charmtroll som skall bli min vän för många år framöver och som jag längtat så efter.
Alla valpar slåss om att få vara först upp i knäet. Efter att ha gått igenom alla praktiska saker fyllt i alla papper m.m. så tar vi en fika och pratar lite om vår kommande flygtur. Så är det dags att göra sig redo för att åka till flygplatsen. Vi har speciella väskor som hundarna skall sitta i på flyget under start och landning. Jag hade skickat upp några plädar som jag bett dom lägga hos Maruschka och valparna, när man slits från mamma och syskon kan det vara bra att ha något som luktar igenkännande. Jag bäddade i väskan och sedan tog jag mitt lilla charmtroll i famnen och så gick vi till bilen. Innan vi fick kliva in i bilen tog uppfödarna kort på oss, dom ville ha kort på när valparna reser till sina nya ägare.
Under resan till flygplatsen sägs det inte många ord, jag sneglar på Börje och frågar –hur känns det? Han tittar på mig och säger att det känns inget vidare, men vi vet ju att dom får det bra. På flygplatsen får Börje hjälpa oss att hålla Azka och Fabio medan vi betalar för hundarna. Någonting han var väldigt glad över för nu fick han tillfälle att pussa lite extra på dom. När vi sagt hej då till Börje och gått genom tullen så sätter vi hundarna i väskorna med ”locken” öppna. Azka finner sig i att sitta i väskan och titta på sin omgivning, Fabio däremot har nog en liten Boris i sig. Han anser att terminalen är till för att utforskas och där finns en väldig massa människor som måste hälsas på och det NU. När det är dags att gå på planet stänger vi väskorna…jag stänger om Azka, Fabio tänker INTE bli instängd i någon väska, med gemensamma krafter blir även han instängd, någonting som inte går ljudlöst förbi. När vi går på planet är två platser längst bak bokade till oss, vi ställer väskorna med hundarna på golvet och sätter oss till rätta. Det är inte lätt att öppna en väska med en valp som helst vill ut och samtidigt försöka ta hand om återlämnad mat, dessutom i ett plan som inte ger mycket till utrymme. Men skam den som ger sig. När vi lyfter blir det en del snurrande och pipande ur väskan, men strax är det lugnt igen. Bägge hundarna sov hela flygturen. När vi har landat så står det en buss och väntar på oss för vi har landat på utrikes och bussen skall ta oss runt till inrikes. Azka tar även bussresan utan större protester till skillnad från sin bror. Pappa möter upp i terminalen och efter att ha sagt hej då till Fabio så går vi till bilen. På parkeringen lägger Azka en liten hög och dricker lite vatten och efter att ha ställt väskan med Azka i mellan mina ben på golvet så startar vi hemåt.
Hon gör några försök under resan att ta sig upp i mitt knä men finner sig i att vara hänvisad till golvet. Bilresan från Gardemoen till Västerlanda går väldigt bra vi stannar några gånger för att rasta både oss och Azka. Det hinner bli sent innan vi äntligen når hemmet. (Pappa är ganska trött nu) När pappa släppt av oss så fortsätter han ner till Göteborg, och för hans del så väntar en Värmlands resa nästa dag. Jag lovade uppfödarna att ringa när jag kom hem hur sent det än blev så det var bara att ta luren och ringa. Dom är glada att höra från oss och berättar att det känns lite bättre nu även om det var jobbigt när vi lämnade dom. Men dom kommer att få se en hel del av Azka i framtiden, dom är ju intresserade av utställning och jag har förhandlat fram att jag anmäler henne och dom går med henne i ringen. Så den första utställningen blir nog Världsutställningen i Stockholm 2008. Förutom det så kommer dom ner till Oslo när valparna är 4 månader för att samla alla och ha päls vård. Och sedan har dom ju läger varje år i Vinstra i Norge, och det ser vi fram emot. Nu blir det en tid av evigt tränande, hon skall kunna allt Boris inte kunde och tvärt om. Apporteringen är snart klar!
