Resan till Norge

Så var det då dags att ge sig iväg till Norge för att titta på eventuellt blivande föräldrar till min kommande valp. Min granne som sedan tidigare har bekantskap i Norge talade om för mig att hennes bekant erbjudit sig att låta mig få sova där. Hon hade uttryckt bestörtning över att jag funderade på att köra till Trondheim

–Hun kan ikke kjøre hele vegen til Trondheim! Om hun kommer hit så går det fly bare 10 minutter herfra og da er hun i Trondheim på 1 og halv time.

Nu är det ju inte billigt att flyga, men tid är också pengar. Så när min granne (som för övrigt heter Marie) erbjöd sig att följa med över till Sandefjord för att få träffa sin kompis så var saken avgjord. Maries kompis (Solfrid) skulle hjälpa mig att kolla flygavgångar från Sandefjord, tyvärr blev det ingen resa den tänkta helgen så vi fick skjuta fram det.

När resdagen närmade sig började jag kolla biljetter från Sandefjord till Trondheim via nätet det fanns direktflyg men inte den dagen jag ville resa och att skjuta fram det ytterligare var inte att tänka på, så det slutade med att jag bokade flyg från Oslo till Trondheim. Jag bad sedan Marie att kolla med Solfrid om hon kunde kolla upp bussar eller tåg till Oslo. Ja, det säger jag, aldrig mer gör jag någonting i Norge över huvud taget utan att ha pratat med Solfrid först, att jag åkte tåg i Norge fick jag äta upp hela helgen och innan dess fick jag via Marie en utskällning från Solfrid

–hun må ikke gjøre noe før hun har spurt meg!!!

På fredagen packar vi in oss i min bil och sätter kurs mot Strömstad, bilresan var lugn och trevlig, värre var det med färjan, jag ägnade överfarten åt att stå på däck för att slippa må allt för dåligt. Marie skakar på huvudet och pekar ut genom fönstret -det gungar ju inte. Efter vad jag har hört så tyder sjösjuka på att man har ett bra balanssinne med andra ord är det underligt hur Marie tar sig fram utan att ständigt ramla omkull. Väl framme i Sandefjord får Marie syn på Solfrids bil och vi följer efter henne hem. Jag tror knappt jag hann ur bilen innan Solfrid med ett leende hälsar mig välkommen och undrar om jag är väldigt förtjust i att åka tåg, för det måste jag ju vara med tanke på att det lyfter flyg till Trondheim tio minuter från hennes hem och alla dagar. Jag låtsades inte förstå Norska. Detta var ju ingen större ide då Marie gladeligen översatte, jag funderade på om det kanske skulle kunna gå att glömma Marie när det var dags att resa hem.

När vi lastat ur bilen och burit in våra väskor så blev vi bjudna på lompe och efter att ha satt tänderna i en sådan så var jag beredd att låta gliringarna om tågresor passera, men nu ville det sig ju inte bättre än att Solfrid bjudit in två vänner som även Marie kände att äta med oss på kvällen och för dessa var ju Solfrid tvungen att berätta om den resa jag skulle företa mig nästa dag. Jag skulle ta tåget från Sandefjord station kl.06:40 vara framme vid Gardemoens flygplats kl.08:05 flyget till Trondheim skulle avgå kl.10:00 (låång väntan) och vara framme kl.11:00 sedan gick flyget från Trondheim kl.17:40 var framme i Gardemoen kl.18:40 och tåget till Sandefjord gick kl.19:05. Efter denna redogörelse tittar dom storögt på mig och undrar om jag har någon speciell förkärlek till tåg, varför flög jag inte direkt från Sandefjord? Detta fick naturligtvis Solfrid och Marie att brista ut i ett gapskratt, jag funderade på om jag skulle kunna tappa bort Marie på båten hem. Nu slutade ju inte kvällen där, utan det blev ytterligare kommentarer så som, Norge är ett vackert land och man får ju se en hel del om man färdas med tåg, nästa gång kanske jag kunde ta tåget från Sverige då skulle jag ju få åka mycket tåg.

Det var skönt att gå till sängs den kvällen men det blev inte mycket till sömn, tänk om jag inte tycker om tiken, är jag klok, slänga ut så mycket pengar på en resa som kanske inte ger något, ja det var mycket som for runt i huvudet den natten. Nästa morgon kör Solfrid mig till tåget med en liten kommentar om att jag faktiskt skulle kunna ha sovit lite längre om jag hade tagit flyget, jag låtsades åter igen inte förstå Norska och nu fanns ju inte Marie med som kunde översätta. När det efter en redan lång väntan på flygplatsen börjar bli dags att stiga på planet så meddelar dom att planet på grund av tekniska problem är försenat en halvtimme. Efter en och en halv timme och ett nytt plan är det dags att kliva ombord. Framme i Trondheim blir jag hämtad av en av uppfödarna och jag är rejält nervös, för det första att jag inte skall tycka om tiken och för det andra att dom inte vill ha mig som valpköpare. Dom gjorde tidigt klart för mig att dom var tveksamma då jag bodde så långt bort och då dom träffas en gång i månaden och tränar lydnad har pälsvård m.m. För att göra en lång historia kortare så var tiken väldigt trevlig så även hanen och när jag åkte där ifrån så var jag uppsatt på valplistan.

Resan tillbaka gick bättre än ditresan och på stationen i Sandefjord står Marie och Solfrid och är nervösa för att jag kanske har missat tåget. På vägen tillbaka till Solfrid berättar dom om sin dag som har bestått av hällande regn med översvämningar som följd så dom hade fått ta en del omvägar för att ta sig tillbaka hem efter ett besök hos en bekant. Och Marie hade handlat både lomper och leffser till oss att ta med hem till Sverige. Solfrid hade innan dom gav sig ut på morgonen ringt för att ta reda på när mitt tåg skulle komma in på Sandefjord station, dom hade en sådan där röst svarare, man talar om från vilken station och till vilken station sedan får man svar av en inspelad röst. Jodå nog fick hon svar alltid, hon frågade efter tåget från Oslo till Sandefjord kl.19:05 och fick svaret,

-tåget fra Oslo till Sandefjord 06:05 framme i Sandefjord 08:20 vill dere ha ett seinere tåg?

varpå Solfrid svarar, tåget fra Oslo till Sandefjord kl.19:05

-tåget fra Oslo till Sandefjord 06:45 framme i sandefjord 09:30 vil dere ha ett seinere tåg?

tåget fra Oslo till Sandefjord 19:05

–tåget från Oslo till Sandefjord 07:10………vill dere ha ett seinere tåg?

seinere

-tåget fra Oslo till Sandefjord 07:50…….vill dere ha ett seinere tåg?

SEINERE! det är ungefär nu som Marie kommer ner ifrån trappan och undrar vem Solfrid pratar med, efter att ha lyssnat på samtalet en liten stund så springer hon skrattandes ut ur rummet.

Efter att vi redogjort för varandra hur våran dag sett ut så var vi åter hemma hos Solfrid. När vi gick och la oss den kvällen var jag ganska övertygad om att få en lugnare natt med mer sömn, men se det ville inte vädrets makter. Det blåste fruktansvärt den natten och att få mig på färjan skulle inte bli lätt. Då det fortfarande blåste lika mycket på morgonen och efter att Solfrid ringt och kollat hur mycket det blåste så bestämde jag och Marie oss för att köra runt. Innan vi åker får Solfrid ett samtal från en som jobbar på färjan och hon meddelar att färjan är rejält försenad. Så det kändes bra att vi redan bestämt oss för att köra runt. Hemresn gick bra och väl hemma får vi höra att den färja vi skulle ha rest med och som skulle ha avgått kl.13:00 inte kom in före 18:00 och att dom mötts av 8 meter höga vågor och fått fel på en styrvajer varpå sjöräddningen ryckt ut. Tänk vad skönt det är att få krypa ner i sin egen säng.

Norska är ett underligt språk, men det går att förstå, trotts att dom kallar necessär för toamappe och inte vet vad kängor betyder.