Träning inför inträdesprov räddning

2031-03-16

Vi skulle ha fyra träningstillfällen före inträdesprovet.

Första tillfället var på räddningstjänstens övningsområde i Borås och vi fick vi träna på kontakt, en person kom fram och hälsade på föraren och sedan på hunden och tog sedan hunden på en liten promenad på ca 5 meter innan hunden återlämnades.

Vi tränade att gå på ostabilt underlag, gå i gallertrappa där hunden skulle gå före upp och bakom ner, gå in i mörkt utrymme, att lyfta våran hund och lämna över den till en annan förare som fick hålla den en stund innan den sattes ner.

Och vi fick pröva att vindmarkera en figurant, Ära med kompis Undra som aldrig vindmarkerat tidigare visade båda hur spårhundar gör.

 

 

 2013-03-19

Andra tillfället var vi i Lerum och då började vi med att göra en vindmarkering, Ära och Undra visade åter igen hur en spårhund arbetar.

Jag blev lite irriterad då jag anser att man skall lägga upp övningen så att hundarna lyckas.

Nu blir det inga mer vindmarkeringar före provet så vi får ligga i hårdträning tillsammans med Anette och Undra om vi skall klara det.

Sedan fick vi gå in i ett hus som brandmännen brukar öva i, där var helt mörkt och fanns möbler lite här och var.

Medan vi väntade på att få gå in i huset passade vi på att lyfta våra hundar.

Mer träning än så hanns inte med.

Men innan vi avslutade för dagen informerade våran instruktör lite mer om vad som kommer att krävas av oss som kanske kommer med på utbildningen även om det är roligt så är det definitivt ingen dans på rosor det krävs enormt mycket tid och arbete och det kommer att pågå tills hundarna pensioneras.

Hon informerade också om att hon inte får ta in mer än 8 kanske 10 deltagare på utbildningen.

Det var inte roligt att höra, med tanke på att 7 st redan är så gott som klara då dom redan har tränat länge och där några redan är räddningshund förare sedan tidigare.

Och när det skall sållas bland dom av oss som klarar provet är jag ganska övertygad om att tidigare räddningshund förare får förtur eftersom dom redan har utbildningen som krävs och man kan lita på att dom inte lägger av efter ett halvår.

Det var en besvikelse men det finns ju fortfarande en liten chans.

 

2013-03-26

Tredje träffen som hölls i Borås förändrade det mesta, inträdesprovet är framflyttat till den 12 maj och vi kommer att träna två dagar i veckan fram till dess.

Nu känns det som att vi i alla fall har en liten chans mot dom som tränat längre.

Vi gjorde två vindmarkeringar och den hjälpinstruktör vi hade tyckte jag var mycket duktig, hon förstod att lägga ut figuranterna så att spårhunden skulle kunna lyckas.

Och det gjorde vi till slut 🙂

Efter vindmarkeringarna skulle vi tillsammans med en av dom andra göra en övning som handlade om hantering och förtroende.

Vi fick gå på en stege upp till taket på en container och där var ett hål ner i containern.

Ära hade inga problem upp och sedan gick jag ner i hålet och min kollega lyfte ner Ära till mig.

Ära tyckte det var lite läskigt men väl nere hos mig och när jag öppnade en av sidorna på den fyrkant vi satt i så gick hon vidare tillsammans med mig.

Bäst sätt att beskriva det är nog som att det var ett antal hundburar att krypa igenom och längst bort fanns en spånskiva med ett runt hål i mitten så att man kom ner till våningen under.

Ära stenvägrade att gå ner i hålet oavsett mitt lockande, med facit i hand så borde jag lyft ner henne.

Men instruktören öppnade sidan så att hon kunde hoppa ut den vägen i stället men hon ville inte det heller.

Så instruktören lyfte ner henne och så fick hon ta sig in till mig bakvägen.

Det sista var det ett svart plaströr för hunden att krypa i för att komma ut, och föraren stod på utsidan och lockade.

Efter att ha kämpat i röret som var ganska halt så lyckades Ära komma ut och då var hon redigt lycklig 🙂

Nästa träff skall vi förare göra fystest, jag avstår dels för att det skall göras under utbildningen om kanske ett halvår och dels för att jag kan göra det hemma hos Anette på hennes rullband.

Vi skall gå i 8 graders lutning under ca 8 minuter med 25 kg på ryggen.

Så jag tänkte ta med Ära och låta henne testa också, men utan ryggsäck 🙂

 

2013-04-02

Så hade vi då träff nummer fem, på en bergkross i Angered.

Vi kunde inte köra in bilarna vilket innebar att vi fick ta med allt som behövdes för att klara hela dagen inne på området, vi skulle befinna oss en bra bit in i området.

Så det var bara att lasta sig full med kassar, ryggsäck och två riesen.

När vi kom fram till det rasområde som var tänkt att vi skulle gå omkring i så var det en tredjedel i storlek mot när vår instruktör varit där tidigare.

Det var några med som skulle köra något räddningsprov snart och behövde öva lite så dom tog det området medan vi fortsatte till ett annat rasområde med stabilare stenar.

När vi bundit upp våra hundar och installerat oss så var det dags att pröva på att gå i rasmassorna.

Vi startade med att låta hunden gå lös över stenarna och sedan kopplade vi upp och gick sista biten i koppel, detta gjordes för att se skillnaden med respektive utan förarens stöd.

 

 

 

 

Sedan gjorde vi två vindmarkeringar, Ära var jätteduktig trotts att hon tyckte att underlaget var lite äckligt.

När alla var färdiga här packade vi ihop och gick tillbaka till första området, där stenarna var större och ostabilare.

Nu var Ära jättetrött och det märktes, när det blev jobbigt så började hon gnälla och jag lyfte henne vid två tillfällen för att hjälpa henne, huruvida det var ”rätt” eller inte sket jag fullständigt i, hon var trött och sökte min hjälp.

Självklart fick hon den ♥

Med tanke på hur rasmassan såg ut och hur trött hon var så tycker jag att hon var jätte duktig.

Azka som inte gjort annat än legat uppbunden under hela dagen verkar vara lika trött som Ära, båda ligger helt utslagna i soffan.

 

2013-04-09

Sjätte träffen var på räddningstjänstens övningsområde i Göteborg.

Vi hade tre olika stationer den första var en träramp ner till en brygga och på en stod två personer i var sitt hörn och gungade bryggan så gott det gick.

Ära hade inga problem med att gå ner eller att gå på bryggan.

Sedan var det en station som bestod av att jag hoppade ner på en flotte och lyfte ner Ära och efter att hon fått gå omkring en stund så lyfte jag upp henne igen.

Tipset jag fick när jag själv skulle försöka ta mig upp var att det kan vara bra att lära sin hund att ligga eller sitta medan man själv tar sig upp, det är så mycket jobbigare med en riesen som trycker ner mig hela tiden i sin iver att få upp mig. 🙂

Och så satt våran instruktör figurant i ett mörkt utrymme, Ära hade inga problem med mörkret mer än att hon kanske fick lite ont i huvudet efter det som hon törnade emot.

Det sista gjorde vi vindmarkeringar och Ära gjorde det jättefint denna gången, tydliga markeringar.

 

2013-04-16

Sjunde träffen var ute på Öckerö.

Det lades ut två figuranter bland stenarna och sedan fick vi passera första i koppel och när hunden markerade släppte vi den lös och sedan fick den gå lös medan vi rörde oss mot nästa gömda figurant.

Det växte en del taggbuskar framför första legan och Ära hade problem med hur hon skulle bära sig åt för att ta sig fram utan att behöva kliva i eller på dom.

Hon försökte flera gånger men varje gång vände hon tillbaka igen, till slut gick jag med för att visa bästa vägen och då lyckades hon hitta en bra väg själv.

 

2013-04-21

Åttonde träffen var på ett betongföretag i Falkenberg.

Vi tog in hundarna på området och band upp dom.

 

 

Sedan skulle vi kolla figurant intresset och det gjordes genom att en figurant tog kontakt med hunden och gick sedan och lade sig i en låda medan hunden tittade på.

Sedan släpptes hunden och så kollade man hur envis hunden var i sina försök att få tag i figuranten.

Detta gjordes en gång till utan att hunden fick se figuranten krypa ner i lådan.

Ära som har mycket spring i dom små benen gav upp ganska fort och tog ett varv bland pallarna för att se om det kanske kunde finnas någon annan mer lättåtkomlig figurant någonstans.

Och sedan tog hon ett varv kring publiken innan hon återvände till lådan för att lämna den igen.

Vi fick jobba lite med Ära på detta och jag tror att myspys och godis är bättre än lek, hon har så lätt att gå upp i varv.

Efter detta gick vi lite på några lätt ostabila pallhögar och Ära som var lite ”varvad” ramlade vid ett tillfälle, så kan det gå när man inte har koll på sina ben.

Ingen skada skedd.

När alla gjort detta och vi fikat så var det dags för vindmarkeringar.

Vi går uppe på betongblock som står i rader och figuranten ligger i en av dom gångar som var mellan raderna.

När Ära är längst bort på raden så får hon figuranten i nosen och börjar att ta sig dit men tappar figuranten och vänder tillbaka mot mig.

Då hon åter kommer längst ut på raden så lämnar en ur publiken för att gå och hämta sin hund och det kunde ju inte Ära motstå så hon hoppar ner och springer fram till honom.

Jag ropar tillbaka henne och hon hoppar upp vid sidan av mig och börjar gå raden bort igen.

När hon kommer längst ut så hoppar hon ner igen och börjar springa efter den som lämnat publiken då får hon figuranten i näsan vänder, hoppar upp och tar sig fram till figuranten J såå bra hon gjorde detta.

Nästa figurant låg bland frigolit block, dom blocken var nästan halva höjden av betongblocken och då blir man ju lite fundersam över varför Ära inte lika lätt vill hoppa upp på ett sådant, hon letade sig in en annan väg 🙂

Vi konstaterade att Ära går bättre när hon är lite trött, då kopplar hon på hjärnan och benen orkar inte lika mycket 🙂

 

 

 

 

2013-04-23

Träff nummer nio hade vi på ett företag i Borås.

Hundarna fick gå i en rasmassa bestående av stora betongklumpar med armeringsjärn i.

Det gällde att ta det lugnt för det fanns risk att skada sig, inte bara på stenarna utan även på alla dessa armeringsjärn som såg ut som ett plockepinn.

Ära var riktigt duktig och tog sig fram bra i bråten.

När vi gått omkring i denna högen en stund var det dags att gå till nästa som bestod av stenar och uppe på stenhögen i ena änden låg det en figurant.

Ära visade sig duktig igen J hon tog sig fram fint bland stenarna och hennes underlagsberördhet såg man inte mycket av.

Våran instruktör trodde att dagens aktiviteter skulle bli lite utslagsgivande men alla hundar var jätte duktiga.

Efter rashögarna gick vi på en, enklast att beskriva det är nog som en metallramp som startade i markläge och sedan lutade uppför och avslutades med en gallertrappa som vi gick ner för.

Rampen var genombruten och lite läskigt blev det på mitten när det var en kort lutning neråt och man såg igenom rampen men Ära tog mod till sig och tog steget ner för att sedan fortsätta uppåt.

Jag hade föreställt mig att alla vi sjutton skulle göra inträdesprov och att det sedan valdes ut tio av oss som kommer med på utbildningen, men nästa träff skall instruktören tala om vilka hon tycker skall göra inträdesprovet, lite underligt sätt i mitt tycke.

Men som sagt det är bara mitt tycke.

 

2013-04-28

Träff tio hade vi på bergkrossen i Angered.

Jag kom lite senare eftersom jag hade panget på morgonen och lämnade ut två katter innan jag kunde åka.

Vi fick gå upp i den värsta rasmassan och där låg två figuranter.

 

 

Ära hade det jobbigt med att ta sig fram och när hon fick en av figuranterna i nosen så fortsatte hon en bit innan hon vände och hon visste inte hur hon skulle ta sig ut till figuranten.

Det hela slutade med att jag fick hjälpa och stötta henne plus att figuranten fick ge sig till känna.

Hon hade det jobbigt med underlaget men jag tyckte ändå att hon var duktig.

Vi nöjde oss med den figuranten och tog oss ner till stabil mark igen.

Vid fikat går vi igenom hundarna, hur vi har upplevt det och sedan berättar instruktören vilka hon är tveksam till att klara sig hela vägen till räddningshund.

Ära är en av dom, anledningen är att hon är berörd av underlaget och det kommer att krävas väldigt mycket av henne längre fram.

Hon skall klara underlaget, markera figurant och kanske ha jobbat i ett antal timmar innan.

När jag frågade instruktören vad hon tyckte svarade hon att om det varit hennes hund så hade hon inte kört upp henne.

Det förvånade mig lite att Ära var så pass berörd med tanke på hur duktig hon var sist och att rasmassorna var ganska lika.

Sist så hade vi varit ute och gått en timme innan, så nästa träff som vi också skall ha i Angered så skall jag ha tröttat Ära lite innan för att se hur det påverkar.

Instruktören sade att vi som hade underlagsberörda hundar kommer att få göra inträdesprovet och så tar vi ett beslut efter det.

Efter fikat kollade vi figurant intresset på dom hundar som var där idag och som inte var med när vi gjorde det i Falkenberg.

Som vanligt fick hundarna ligga uppbundna.

 

 

Och sist som vanligt körde instruktören sin hund, denna gång med tre figuranter ute.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013-05-05

Träff elva och sista innan inträdesprovet var på Angeredskrossen igen.

Denna gången hann jag med en promenad på ca 40 minuter innan vi gick in på området.

Och Ära gick mycket bättre i området i dag än förra gången, hon tog sig fram till båda figuranterna.

 

När alla hade kört i rasområdet gick vi till början av området och tränade på figurant intresset.

Jag har funderat väldigt mycket sedan förra gången på om jag skall fortsätta.

Vill jag fortsätta med tanke på hur mycket tid som måste läggas på underlagsträning och att instruktören inte tror på oss.

Hon vet vad som kommer att krävas framöver och om hon är tveksam till att vi kommer att gå hela vägen så kanske jag skall återgå till det som var tanken från början, bruks.

Dessutom har jag ju Azka också och mitt dåliga samvete skulle må bättre om jag kan lägga lika mycket tid på dom båda.

Jag får fundera några dagar till.

 

2013-05-07

Jag har beslutat att tacka för mig, jag är inte beredd att lägga den tid som krävs när det är så osäkert att vi kommer så långt i utbildningen.

Och dessutom är jag osäker på hur kul Ära egentligen tycker att det är, hon bör ju helst tycka att det är roligare än vad jag tycker.

Men inget har varit bortkastat och träningen har stärkt Ära.

Nu går vi vidare och så får vi se vart det leder.