Promenad……..inte vilse!
Jag och Azka var på kennelläger i kristi himmelsfärds helgen.
När vi kom fram på onsdagen och hade packat ur bilen så planerade jag tillsammans med Madeleine och Barbro lite om vad vi skulle hitta på.
Lite senare åt vi och sedan började det bli dags att gå och lägga sig, jag var ganska trött och skulle bara ta en liten kissrunda med Azka.
Det är en Militärförläggning med vägar åt alla håll och området omgärdas av en väg ca:3 mil lång.
Jag promenerar iväg och kommer fram till en väg åt höger, jag funderar lite på om jag kan ta mig runt om jag går in på denna väg.
Jag har varit här ett antal år tidigare och borde komma ihåg lite om hur vägarna går.
Jag går in på den vägen och går och går, efter ett tag så stannar jag och funderar på om jag borde gå tillbaka men jag har ju gått så långt och det borde nog vara närmare att fortsätta.
Så dyker det upp ytterligare en väg åt höger som jag går in på, jag går och går.
Det blir mörkt och vi går fortfarande, nu börjar Azka tröttna på detta vandrande.
När jag sedan svänger in på ytterligare en väg bara för att efter en stund inse att den går åt fel håll då orkar jag inte mer.
Jag sjunker ner på knä och säger till Azka nu skiter jag i det här dom får leta efter oss i morgon vi lägger oss här och sover.
Azka kommer fram och vill krypa upp i mitt knä och jag inser att vi naturligtvis inte kan sova här.
Så det var bara att resa sig gå tillbaka där vi svängt ner och fortsätta vår vandring.
Plötsligt ser jag hur det lyser bortåt vägen, yes!! äntligen!
Väl framme så konstaterar jag att det är en förådsbyggnad utslängd mitt i skogen, men nu kan det inte vara långt kvar.
Efter inte alltför lång stund så ser jag äntligen räddningen, dom välbekanta byggnaderna.
Och när jag går över planen utanför markan så får jag se Barbro, hon stirrar på mig och säger
-jag trodde att du gått och lagt dig.
Jag berättar vad vi roat oss med och hon börjar skratta och säger
– jasså! vilse nu igen, redan!
-nä! jag gick inte vilse!
Men att försöka få någon som varit med dom åren jag varit där att tro att jag inte gått vilse skulle vara helt omöjligt.
Och dagen efter möts jag av glada lägerdeltagare som redan fått höra nyheten att jag detta året gick vilse redan första dagen.
Nästa dag tar jag Helena med mig i bilen och kör samma runda, jag körde lite fel i slutet så det blev lite kortare än vad jag gick men vi uppskattade att det var ca:9 km.
Och vi som bara skulle ta en kisserunda!